Ordföranden slår i staven och hälsar alla 100 deltagare välkomna till dagens firande av poeten Robert Burns. Därefter samlas hela styrelsen för att tacka av krögarparet Daniel och Lotta Söderström som under cirka 20 år varit värdar för sällskapets provningar och alltid serverat utmärkt mat som matchat de drycker som vi provat. Ordföranden informerade därefter om att provningarna från och med mars kommer att hållas på Restaurang Kompassen, som ligger i Lantmäteriets lokaler. Det har varit ett ganska stort arbete med att finna en lokal som uppfyller de kriterier som sällskapet har ställt upp, men styrelsen är nu övertygad om att vi hittat det bästa alternativet.

Ordföranden berättade därefter kort om programmet innan vi inledde med att alla stod upp och skålade och smakade på innehållet i det första glaset till the Piper´s Toast. Därefter lämnades ordet till dagens provningsvärd Olof Noréus, Senior Whisky Brand Ambassador på Pernod Ricard Sweden.

Olof Noréus inledde med att i tur och ordning presentera de tre mest exklusiva sorterna under dagens provning:
– Glenlivet 18y
– Glenlivet 21y
– Longmorn 18y

Därefter bjöds på en mycket välsmakande Cook a leekie soup till förrätt.

När soppan var avklarad bars Haggisen in under ackompanjemang av säckpipemusik och styckades upp samtidigt som deltagarna i processionen skålade i ett litet glas.

Därefter presenterade Olof den fjärde whiskyn – 5 cl av Glenburgiee – som med fördel dricks till maten. Även öl och vin serverades.

Ordföranden höll sedan talet till haggisen (Hasse Alfredssons version) och utbringade en skål. Talet finns längre ner på denna hemsida.

Vi åt sedan huvudrätten. Som alternativ till haggis serverades rotmos och fläsklägg. Flera personer som valt att äta fläsklägg lockades sedan att prova haggis i en andra omgång. De flesta av dessa sade efteråt att haggisen var förvånansvärt god och att de vid framtida firanden av Burns gärna skulle välja haggis.

Vi sjöng sedan Min älskling du är som en ros innan Olof presenterade den femte whiskyn, sherrybomben Aberlour Cask Annamh, som valts ut för att passa bra till desserten som den här gången var en suveränt god tårta.

Vi utbringade sedan en skål för Robert Burns, varefter styrelseledamoten Marie Karlsson berättade om Robert Burns, hans uppväxt och liv som poet.

Vi sjöng sedan Amazing grace, varefter omröstning hölls om kvällens bästa whisky. Vinnare blev nummer tre, Longmorn 18y. Det var också kvällens dyraste whisky (2 795 kr), men det visste inte deltagarna före omröstningen eftersom Olof väntade med att lämna besked om kostnaderna.

Glenlivet 18y kostar 999 kronor, Glenlivet 21y kostar 2 245 kronor, Glenburgie kostar 399 kronor och Aberlour Casc Annamh går på 669 kronor

Vi avslutade med att sjunga Auld Lang Syne.

Ulf Sandgren

Ode till en Haggis – i Hans Alfredsons tolkning

Hell dig, mitt liv och husorgan
O Hövding över korvars klan
som svävar å ett högre plan
än pölsans grova tarm.
För dig höjs högljudda hurran
så långa som min arm.

Du fyller med ett lyckligt hopp
oss frossare från tå till topp
Hur ljuv och rund är ej din kropp
i fjälstrets tunna plagg!
Och pärlor lika bärnstens-dropp
betäcker dig som dagg.

Av lystenhet försatt i trance
ger jag skalpellerna sin chans
och skär med vårdslös nonchalans
ett dike i ditt kött
och ser ditt inres livs-essens
framvälla grått och rött.

Med skeden, gjord av horn, jag tar
och slevar lite här och var
i graven, där som kniven skar,
tills dess min buk står stinn
Tack Gud! Så finns av dej ej kvar
mer än ett skrynkligt skinn.

Finns ännu i vårt land månntro
personer som åt fransk ragout
och dylikt hälsan anförtro?
Som utan tvekan se
sin mages lugna arbetsro
bli störd av fricassé.

Ack, stackars arme koprofag
du tappar dina kroppsbehag
med tärda franska anletsdrag
och köttlöst klena ben
du går omkring så blek och svag,
ett blodlöst fenomen.

Men haggis-ätarn går till kamp
så marken dånar av hans tramp
Och sattes i hans hand en pamp
då huvudena brått
av kämpens hugg till marken damp
som vissa tistelskott!

Fransk mat kan passa utländsk sprätt
Vad bryr sig Skottland om cotelett?
En Skotte klarar av så lätt
allt motigt som en baggis.
Om blott han fått sig äta mätt
på mustigt öl – och HAGGIS!