Referat från Burns Supper

Gästerna välkomnades av vår ordförande Margareta Herdin och kunde sedan smutta på en välsmakande välkomstdrink som blandats av styrelseledamöterna Kaj Wejander och Göran Nilsson från slattar som blivit över från tidigare provningar. Stämningen höjdes av att kvällens Piper – säckpipeblåsare – Björn Bergeus spelade traditionell skotsk musik redan när gästerna anlände.

När alla hittat sina platser vid borden gick Margareta igenom det digra och traditionsbundna programmet för kvällen. På borden fanns fyra glas med whisky uppställda framför var och en. Ett innehöll den skotska whiskyn Arran, som kommer från den lilla ö där Robert Burns föddes, och de övriga Gammelstilla Slaggsten, Mackmyra Brukswhisky samt High Coast Dalvve. Slaggsten presenterades på ett mycket trevligt sätt av Per Ottnagård från destilleriet i Gammelstilla, medan de två andra presenterades av styrelsemedlemmarna Gunnar Herdin och Göran Nilsson. Gästerna fick till uppgift att smaka av de tre svenska sorterna och försöka bestämma i vilket glas var och en av sorterna fanns samt även uttala sig om vilken av de tre sorterna som de tyckte bäst om. Glaset med Arran sparades till kommande skålar under kvällen.

Programmet fortsatte sedan med the Pipers Toast då alla skålade för den eminente säckpipeblåsaren. Efter bordsbönen, The Selkirk Grace, övergick vi till maten. Traditionsenligt inleddes middagen med Cook a leekie soup, som är en kycklingsoppa med plommon och purjolök. Soppan såg kanske inte så enormt aptitlig ut, men smakade helt fantastiskt gott.

Efter soppan bars Haggisen in i processon. Först kom Ulf Sandgren med staven. Därefter följde säckpipeblåsaren, kocken och Ingemar och Göran med brickan med maten. Ingemar Giös skar upp och höll talet till haggisen. Han hade hittat en fantastiskt trevlig översättning (nytolkning) gjord av Hasse Alfredsson. Vi skålade sedan för haggisen innan kocken presenterade hur den och övrig mat för kvällen hade lagats.

Under middagen sjöng vi Min älskling Du är som en ros. En sång som Robert Burns har skrivit och som Evert Taube lagt till rätta för svenska språket. Därefter följde The Imortal Memory där Margareta kort presenterade Robert Burns författarskap och privatliv. Han föddes den 25 januari 1759 och dog 1796. Det är hans födelsedag som därför firas i Skottland, Nordirland – och inte minst hos oss i Gefle Whiskysällskap. Vi förenades alla i en skål för Robert Burns.

Talet till kvinnan (to the Lassies) hölls med den äran av Tommy Hjelm. Efter att vi alla sjöng The Amazing Graze svarade Lisbet Klarström med talet till mannen (the Lassies reply) – ett underfundigt och spirituellt tal.

Kvällen avslutades med att alla sjöng The Auld Land Syne och att omröstningen om vilken av de tre norrländska whiskysorterna som ansågs vara bäst. Det blev en jämn kamp, men där Gammelstilla drog det lite längre strået.